Det är inte svårt att tänka sig att våra moderna plånböcker kom från en väldigt enkel början. Som till exempel ett simpelt tyg- eller skinnstycke där man förvarade något som var bra att ha nära till hands. 

I 1500-talets Europa började man använda små kreationer av ko- eller hästskinn där man hade allehanda papper. Det var även vanligt att de hade små fack för visitkort, vilket fungerade lite som en tidigt form av identifikation under denna tid.

På 1800-talet ändrades användningen av den tidiga plånboken bland de lägre klasserna och man började använda den för att bära med sig sin tobaksutrustning: en liten bit papper, flinta och en stycke stål. Mot slutet av 1800-talet började det att ses som ociviliserat att bära runt tobak i sin plånbok och man började mer och mer frångå det tidigare modet att bära den vid bältet och istället närma sig den form vi ser än idag.

En stor förändring kom på 1950-talet då kreditkortet introducerades och plånboken utvecklades snabbt för att bära dessa små fyrkantiga plastbitar som vi lägger så stort fokus på idag. Designalternativen vi har i dagsläget låter oss även matcha vår plånbok till resten av vår outfit och är för många en viktigt accessoar.

Vi har länge undrat varför majoriteten av dagens plånböcker designas för att rymma så mycket som möjligt när dess ursprungssyfte var att bara rymma det allra viktigaste som var bra at ha nära till hands. Därför kändes det naturligt att designa en plånbok som passade det ursprungliga syftet och utformningen samtidigt som den smälter ihop med dagens syfte om att också vara en snygg och praktisk accessoar. Från detta föddes Köpstadsö, namngiven efter en ö i Göteborgs skärgård där vi spenderat många fina sommardagar.

Se till att inte vara en av de män som den amerikanska författaren Jonathan Carroll pratar om:

“Most men, no matter how well or badly dressed, carry overstuffed, beat up wallets that should have been replaced years ago. Why is that? Every time I see a guy take out a wallet anywhere, it looks like a piece of old melted chocolate cake-with strings.”